Vad är poesikritik idag? Vad kan den vara? Hur kan den verka?
http://www.huffingtonpost.com/seth-abramson/an-interview-about-contem_b_4192223.html
finns nu på nätet – äntligen!
http://klassekampen.no/Bokmagasinet
En av de intressantaste svenska kritikerlistorna har just utkommit: Vetenskapsrådets lista över vilka projekt som beviljats bidrag från den Humansistiska potten. Vetenskapsrådet (VR) är forskningssveriges viktigaste bidraggivare.
http://vr.se/forskningsfinansiering/bidragsbeslut/storautlysningen/humanioraochsamhallsvetenskap.4.405c4f3813823f65fee4de5.html
Ansökningstrycket är enormt, knappt 8 % av de som sökt beviljades i år bidrag. Det gör det till en konstpolitiskt intressant lista, väl värd att studeras ur alla tänkbara aspekter. Själva framhåller VR (se länken ovan) den statistiska ballansen, men det är avgjort de beviljade projektens inriktning och ambition som är det intressantaste. Mest får man ut av läsningen genom att läsa den ämnesorienterat. Vilka Litteraturvetenskaplig projekt har fått pengar? Vilka Filosofiska? Etc.
Begreppet ”uppmärksamhet” får allt vidare spridning i det samtida tänkandet. Jag har just läst Torild Mois lilla skrift Språk og oppmerksamhet i Ashehougs fina lilla serie ”Stemmer”. TM för, precis som vi har gjort på FSLs forskarseminarium, kritiken av den samtida litteraturkritiken och teorin till en uppgörelse med den Saussureska språkuppfattningen. För mig är boken en liten uppenbarelse. Nån som man, sig själv ovetande, delat tankebana med och som landat i helt likartade tankar. Läs den.
Det har vært kritikkseminar i Oslo nylig. Jeg hadde desverrre ikke anledning å delta, men har lest rapportene fra svenskene Cecilia Djurberg og Margareta Sörensen og norske (og medlem av FSL) Merete Røssvik Granlund.
Begge de svenske dramakritikerne er opptatt av nettets muligheter for publisering. Jeg får definitivt inntrykk av av svenskene (spesielt Cecilia Djurberg) synes norske kritikere er alt for lite opptatt av nettets muligheter. Forklaringen kan nok være så enkel som at det er forholdsvis enklere å få publisert kritikk i trykte medier her til lands. Vi har enormt mange aviser i forhold til folketallet og jeg tror det generelt sett er lettere å komme til orde i norske aviser enn i svenske.
Sverige har jo tradisjonelt sett vært langt mer hierarkisk enn Norge, noe som kanskje gjenspeiler seg i hvem som får komme til orde i offentligheten. Sånn sett må internett oppleves som en fabelaktig ny mulighet til å bli hørt.
Her er link til Djurbergs innlegg:
Konferera med kritiker – Rapport från Kritikerlagets Høstseminar i Oslo
Her er link til Margareta Sõrensons blogginnlegg:
http://bloggar.expressen.se/scenbloggen/2013/10/kritik-kritik-och-kritik/
I følge Sörenson hadde konferansen iblant en ”akademisk slagside” og ”en viss overvikt av litteraturkritik”. Sammenstillingen mellom akademisk og slagside har jeg aldri hørt før. Men det viser vel at man ikke lenger oppfatter ”akademisk” som synonymt med ”kritisk” -kanskje med rette.
Merete Granlund har et mer avslappet (og kritisk) forhold til de ”akademiske” innslagene på seminaret og har skrevet en interessant bloggpost om mot til å være negativ, det å tørre å være ærlig og stille seg lagelig til for hugg.
Posten fikk meg til å tenke på hva som legetimerer kritikkens eksistens i våre dager, nemlig det å hjelpe folk til å orientere seg i all støyen. Folk har begrense tid til rådighet, og begrepet ”oppmerksomhetsøkonomi” legetimerer nettopp hvorfor negativ kritikk er viktig. Når tid er en knapp ressurs er kritikerens mandat er å hjelpe til med å bruke den på de rette bøkene. Her er link til Meretes blogginnlegg:
Kritikerseminariet 